Projekt 80?

Publicerad av

Varför projekt80?

Projekt 80 var en av alla räddningsåtgärder under varvskrisen i Sverige. Efter att under många år hällt pengar över blödande varv för att rädda dem i varierande grad av statlig regi och stimulanser så beslutade riksdagen under hösten 1978 att införa en anställningsgaranti för dem som var anställda inom de varv som staten kontrollerade via Svenska Varv AB. Garantin utmynnade i att man bildade bolaget Projekt 80 AB (P80). Till detta bolag överfördes övertalig personal från bolagen inom Svenska Varv AB. Meningen var att dessa människor skulle hjälpas till ett nytt jobb, omskolning eller helt enkelt slå dank fram till pensionen inom ramen för P80. Ursprungstanken var att P80 skulle avslutas under 1980 men projektet skulle i slutänden inte avslutas förrän 1982. Den genomsnittliga kostnaden per anställd i P80 beräknades årsskiftet 1980/81 till 200 tkr (Prop 1980/81:131), det är 626 tkr i 2015 års penningvärde.

När man gick in i 1981 beräknade man kostnaderna till 500 tkr per anställd för de som då var kvar i P80. Det är -håll i hatten- nästan 1,6 Mkr i 2015 års penningvärde. Man kan undra varför dessa individer inte fick pengarna i näven i stället.

Så kan det gå när man är förblindad av ideologi (och för all del har starka fackförbund flåsande i nacken). Varven skulle räddas och så var det med den saken. Fram till 1980 hade man marinerat en döende industri i lån, fördelaktiga kreditvillkor, anstånd, förvärv och ett flertal bolagskonstellationer. Det skulle fortsätta ett tag till men de dödande kulorna satt redan i kroppen och åtminstone en av dem hade man avlossat själv; den förda välfärdspolitiken hade gjort arbetskraften ohyggligt dyr och möjligheten att finansiera fartygsbyggen i Sverige jämfört med konkurrentländerna var något barock.

Resten är historia, som det heter. Hela skiten rullade över på rygg och dog. Sista spiken i kistan kom med Sahlénkonkursen i december 1984 och med det kunde man skriva runan över Sverige som stor fartygsbyggar och -sjöfararnation. Sahlénkonkursen var för övrigt den största i Sverige under 1900-talet, det säger en del om sjöfartens tidigare betydelse.

 

Eriksbergskranen på fest hos medelklassen 2015.

Eriksbergskranen på kreditfest hos medelklassen 2015.

Idag är det få som minns P80. Själv är jag för ung för att göra det. Men när detta skrivs nästan 40 år senare så tänker jag att det finns paralleller att dra till det läge Sverige befinner sig idag. Sannolikt står vi inför stora omställningar men som debatten verkar så tror man inom de flesta politiska läger tro att detta skall gå att hantera utan att rucka på tingens ordning såsom de alltid varit, åtminstone i någon större omfattning. Det tror inte jag. Jag väntar på den omotiverade miljardrullning som alltid kommer när man inte vet vad man håller på med.

Detta är också en förklaring till bloggens grafiska profil. Jag lånade färg och formspråk från den tidens dokument och statliga utredningar.